17 augusti 2568 • Länk till källan •
Den thailändsk-belgiska bron invigdes 1988 för att markera 130 år av diplomatiska förbindelser mellan Thailand och Belgien.
Enligt den belgiska ambassaden i Bangkok var projektet tänkt som både en praktisk lösning på stadens växande trafikproblem och en gest av välvilja.
Belgien bidrog med stålkonstruktionen, medan Thailand hanterade montering och installation, och detta samarbete underströk den vänskapsanda som hade förenat de två nationerna sedan kung Rama V:s besök i Belgien på 1800-talet, enligt ambassaden.
Bron uppfördes vid den livliga korsningen Witthayu–Rama IV, en av Bangkoks mest trafikerade korsningar. Vid konstruktionen användes prefabricerat stål, skeppat från Belgien, vilket gjorde processen snabbare och kostnadseffektiv.
Den blev Bangkoks första moderna viaduktbro och satte modellen för framtida viadukter utformade för att minska trafikstockningarna i den snabbt växande huvudstaden.
Utöver sin funktion kom bron att symbolisera Bangkoks urbana omvandling.
Vissa berömde att den thailändsk-belgiska bron hjälpte till att definiera en ny identitet för staden, vilket markerade dess förskjutning mot en metropol beroende av bilar och upphöjda vägar, och tillade att den var mer än betong och stål – den blev en del av pendlarnas dagliga rytm och bäddade in sig i Bangkokbornas kollektiva minne.
År 2015 skadades bron av en brand orsakad av en sopbilsolycka. Stora delar måste demonteras, vilket utlöste debatt om huruvida den skulle restaureras eller ersättas.
Enligt stadens tjänstemän fattades beslutet att renovera och bevara strukturen, inte bara för trafikavlastning utan också för dess historiska värde som ett diplomatiskt landmärke. Den återuppbyggda bron öppnades igen 2018.
Idag är den thailändsk-belgiska bron fortfarande en viktig artär för trafikflödet i centrala Bangkok. Den står också som en synlig påminnelse om internationell vänskap, som förbinder två länder tusentals kilometer ifrån varandra.
