Tonårsgraviditeterna i Thailand minskar, men frågan är fortfarande komplicerad

Länk till källan


Maneerat blev gravid med sitt första barn när hon bara var 17. Som ett resultat avslutade hon inte sin utbildning och drevs in i vuxen ålder när hon inte var redo.
Hennes oplanerade graviditet har förändrat hennes liv för alltid. När hon ser tillbaka var det också ett ökande tryck som drev henne till denna vändpunkt.
”Det var som när du klämmer något för hårt, det sipprar mellan fingrarna. Kan du föreställa dig? Jag var bara sådan.”
Allt började med hennes egen familj. På grund av traditionella uppväxter, där kvinnor får lära sig att vara reserverade och att inte umgås med män, fick Maneerat inte ha en vän av det motsatta könet. När de fick reda på det, tvingade hennes föräldrar henne att hoppa av skolan, så att de kunde hålla henne borta från att träffa sin pojkvän men förbjuden frukt är, som man säger, ofta sötare.
”Då ville jag bara ha en vän av det motsatta könet”, förklarar hon. ”Min familj var väldigt konservativ, så de accepterade inte min pojkvän alls. När de försökte hindra mig från att prata med honom kunde de inte, så de hindrade mig från att gå till skolan för att jag inte skulle få träffa honom.”
Hennes kontrollerande familj pressade henne att bryta sig loss. Maneerat bestämde sig för att flytta ihop med sin pojkvän, vilket så småningom ledde till hennes graviditet.

Faktum är att kvinnor som blir gravida i tonåren oftast blir ensamstående mammor. Maneerats fall är dock ganska exceptionellt och väldigt lyckligt, eftersom hennes pojkvän, som så småningom blev hennes man, hjälpte henne att uppfostra deras barn. Nu har de varit tillsammans i mer än 30 år.
”När jag fick reda på att jag var gravid, undrade jag vad jag skulle göra om jag var tvungen att uppfostra mitt barn helt själv. Jag hade turen att min pojkvän är väldigt förstående. Han sa till sina föräldrar att jag var gravid och att jag borde vara omgiven av vuxna för att vara säker. Det var så jag flyttade ihop med min pojkvän.”

Maneerat medgav att det var extremt svårt att uppfostra ett barn i mycket ung ålder och att den största utmaningen för henne som tonårsmamma var att hantera sina egna känslor.