26 feb 2567 • Länk till källan •

Ett slitet tåg passerar genom den 100 m långa marknaden åtta gånger om dagen och knuffar nästan till stånden längs vägen. Försäljare ordnar snabbt om sina affärer och tar bort skuggskärmar på båda sidor av spåret för att ge plats åt det ankommande lokomotivet. Inte konstigt att lokalbefolkningen kallar den traditionella marknaden för Siang Tai (livshotande). Den är kaotisk och surrealistisk, men det är även själva resan till Mae Klong.
Mae Klong-marknaden fanns innan järnvägen byggdes för 100 år sedan och Järnvägsmarknaden ligger 80 km sydväst om Bangkok, och det tar en och en halv timme med bil att nå Samut Songkhrams provins bisarra attraktion. Så varför ligger marknaden mitt på spåret? Den existerade före järnvägens byggande vilket ger en ny innebörd åt det gamla uttrycket ”behåll lugnet och fortsätt” eftersom handlarna valde att stanna kvar istället för att flytta.
Jag reser ensam, så att gå med på en guidad tur för att besöka marknaden är ekonomiskt vettigt. En heldagsresa kostar mindre än $50 och inkluderar guide och transport med bil till Ban Ka Long, en timme från huvudstaden och den närmaste tågstationen till Mae Klong-järnvägsmarknad. Den inkluderar även besök på Thailands berömda flytande marknad, Damnoen Saduak, 25 minuters bilresa från järnvägsmarknaden. Thailändarna verkar verkligen gilla att göra saker i farten.
Damnoen Saduak flytande marknad, nu ute ur Bangkoks tunga trafik, börjar det riktiga äventyret vid stationen Ban Ka Long. Det finns inget som skiljer människor från spåren, det är sunt förnuft att stå långt borta från det ankommande tåget. Jag hoppar på tåget och får en perfekt position: en fönsterplats framåt. Kupén liknar en sardinburk, fullproppad av nyfikna och snabbfotande turister. Alla är ombord, tågets signal ljuder och iväg åker vi.
Den halvt timmes långa resan går genom den thailändska landsbygden, förbi risfält, byar och jordbruksmark. Med fönstret nere känner jag mig uppslukad, varma vindar berör min svettiga hud medan tåget skakar från sida till sida. Det är en välkommen paus från den fuktiga väderleken som upplevs när man står stilla.

Vi har nästan kommit fram till vårt mål och känner redan blickar på oss. Röda och vita bommar syns vid korsningen, och trafiken backar upp bakom dem. Det märkliga är folkmassorna. Jag ser en mängd människor som kantar spåren, många med sina telefoner uppe, redo att fånga tåget som snart kommer att passera dem, ibland med bara centimeter mellan kroppsdelar. Deras glada närvaro känns som en välkomstfest, glad över vår ankomst. Den spänningen går båda vägarna.
Tåget åker sakta genom marknaden. Alla dessa ansikten tittar upp och ler, med människor som ivrigt tar bilder och vinkar (åh, så det här är hur det känns att vara känd). Från deras perspektiv är jag bara ett av många ansikten i ett fullpackat tåg, en liten del av denna absurda bild. Mellan människorna får jag en skymt av försäljare som säljer frukt och grönsaker, desserter, souvenirer, kött, färskfångad fisk i plastburkar, gatumat, ja du kan ju hitta det mesta.