Länk till Källan •

Med en medianålder på ca 41 år är Thailand bland de äldsta länderna i Sydostasien – näst efter Singapore, som har en medelålder på 42 år och ca 1,5 gånger Asean-genomsnittet på 28,9 år.
Men medan de flesta länder med en jämförbar medianålder kategoriseras som utvecklade ekonomier, sticker Thailand ut för att vara en av de få ekonomier som fortfarande utvecklas vars befolkning redan har börjat åldras. Som en jämförelse började medianbefolkningens ålder i Hongkong, Japan, Singapore och Sydkorea bara att öka när deras bruttonationalprodukt per capita översteg ca 1,3 miljoner baht – mer än dubbelt så hög som i kungariket.
Och till skillnad från medborgarna i utvecklingsländerna i regionen väljer thailändare att inte skaffa så många barn, med bara 10,1 födslar för varje 1 000 medborgare 2021 – en minskning med nästan 4% från föregående år. Myanmar har under tiden ett födelsetal på ca 17 för varje 1 000 medborgare, Vietnam har ca 15, medan Laos födelsetal är över dubbelt så högt som Thailands, med 22.
Dessa siffror innebär att det blir allt färre personer tillgängliga för att möta den inhemska efterfrågan på arbetskraft. Med en medianålder på nästan 41 är den genomsnittliga thailändska arbetaren i grunden en medelålders individ, och befolkningen blir inte yngre. Med tanke på att över 33 % av Thailands arbetskraft är sysselsatt i jordbrukssektorn — med fysiska krav som är mer lämpade för yngre individer — är det ingen överraskning att gårdar över hela landet har varit tvungna att köpa arbetare från Kambodja, Laos och Myanmar, där medianen arbetstagares ålder är mycket lägre.
Denna obalans sträcker sig vidare utanför jordbrukssektorn. Regeringen har drivit på för en snabb digitalisering av ekonomin för att öka effektiviteten, men trycket att flytta allt online hotar att lämna stora delar av samhället bakom sig.
Varför? De flesta jobb som är tillgängliga för äldre sökande tenderar att kräva liten eller ingen specialiserad kompetens, och för många äldre arbetare är dessa jobb – som inkluderar busskonduktörer och vaktmästare bland andra – den enda inkomstkälla de har, i avsaknad av tillräckligt stöd från staten (i form av pensioner och pensionsbidrag) och/eller familjemedlemmar.

För att regeringens digitaliseringssträvan ska lyckas krävs en viss grad av flexibilitet och teknikkunnighet, och det bästa sättet att förbereda samhället är genom att investera i en omfattande kompetensutveckling av arbetskraften.
Men enligt en forskning från Thammasat University från 2019 har endast 1% av thailändarna de färdigheter som krävs för att överleva på en modern, IKT-orienterad arbetsplats. Detta innebär att betydande investeringar måste göras för att se till att thailändare kan konkurera, inte bara i den växande poolen av globala talanger, utan också sinsemellan.