Krokodiler i Thailand – från stora farmer till husdjur och ”vakthundar”

Krokodilen har en speciell plats i Thailand. För turister är den kanske mest förknippad med krokodilfarmer och djurparker, men bakom turistattraktionerna finns också en omfattande uppfödning. Det finns dessutom thailändare som håller krokodiler privat – i vissa uppmärksammade fall har de till och med fått fungera som något av en mycket ovanlig ”vakthund”.

Thailand har tre inhemska krokodilarter: siamesisk krokodil (Crocodylus siamensis), saltvattenkrokodil (Crocodylus porosus) och falsk gavial (Tomistoma schlegelii). Samtliga omfattas av landets regler om skyddade vilda djur. Sötvattens- och saltvattenkrokodiler får dock födas upp under reglerade former. Krokodiluppfödning är sedan länge en etablerad verksamhet i Thailand. Djuren föds bland annat upp för kött och skinn, men även andra delar av krokodilen används kommersiellt. Det finns både små och mycket stora farmer runt om i landet. Thailands fiskerimyndighet har uppgett att 29 thailändska uppfödningsanläggningar varit registrerade hos CITES för internationell handel, och myndigheten har beskrivit exportvärdet från handeln med bland annat levande krokodiler, kött, ägg och skinn som över 7 miljarder. Det betyder att krokodilen inte bara är en turistattraktion utan också ett ekonomiskt betydelsefullt djur i Thailand.

Krokodil som husdjur

Det förekommer också att privatpersoner håller krokodiler hemma. Men det är inte jämförbart med att köpa en hund eller katt. Thailands fiskerimyndighet har uttryckligen varnat för att krokodiler inte lämpar sig som vanliga husdjur. Den som lagligt köper och håller en krokodil måste följa regler om bland annat djurets ursprung, tillstånd och dokumentation. Anläggningen måste dessutom vara tillräckligt stark och säker för att krokodilen inte ska kunna rymma.
Det senare blir särskilt viktigt under regnperioden. När vattennivåerna stiger och områden översvämmas kan en dåligt säkrad inhägnad innebära risk både för människor och för djuret.

Krokodiler som ”vakthundar”

Och så finns de mer ovanliga fallen.
Ett uppmärksammat exempel är en thailändsk husägare som hade två vuxna krokodiler som skydd för bostaden. Den ena hade ursprungligen köpts som husdjur, medan den andra beskrevs som så aggressiv att den hölls i ett dike under huset.
Ägaren berättade att en av krokodilerna brukade lägga sig framför dörren när familjen befann sig på övervåningen. Enligt honom hade bostaden inte haft något inbrott på 15 år.
Grannarna uppgav till och med att krokodilerna fick dem att känna sig säkrare.
Som inbrottsskydd är det förstås en betydligt mer extrem lösning än en hund, ett larm eller en övervakningskamera – och knappast något myndigheterna rekommenderar.

En krokodil förblir ett vilt djur

Även en krokodil som fötts upp på en farm och levt nära människor hela sitt liv har kvar sina naturliga instinkter. En liten krokodilunge kan verka förhållandevis lätt att hantera, men med åren kan den utvecklas till ett flera meter långt och mycket kraftfullt rovdjur.
Därför ställer Thailand krav på laglig uppfödning och innehav, samtidigt som myndigheterna uttryckligen avråder från att behandla krokodiler som vanliga sällskapsdjur.
För de flesta thailändare förblir alltså hunden det naturliga valet som husdjur och vakthund.
Men detta är Thailand – och här finns det även hus där den objudne gästen kan mötas av en krokodil.