Den livsviktiga Mangroveskogen

20 april • Läs mer hos källan 

De suger upp mer koldioxid än regnskog, är en livsviktig barriär mot cykloner och en sista utpost för de bengaliska tigrarna. Precis när människan behöver mangroveskogen som mest hotas den av utplåning – av klimatförändringen.
Det syns inte ovanifrån – det liknar mest en vanlig lövskog, med några åar här och var. Men mellan träden glimmar det till när solens strålar reflekteras. Där, mellan stammarna och de snirklande rötterna, syns det som gör mangroveskogen unik: vatten.
Det bräckta vattnet bildar en unik ekologisk miljö som bara en viss typ av skog klarar av – mangroveskog. För fiskar och räkor är skogen som en barnkammare. De söker sig hit in mellan rötterna, i skydd långt bort från människans fiskebåtar och havets rovdjur. För människan är den en inkomstkälla, men också en barriär – en räddare undan klimatkrisens värsta effekter, som cykloner, stormfloder och erosion. Träden tar värsta smällen från ovädren innan de drar in över mer tätbefolkade områden.

Mangroveskogen står dessutom för en viktig klimattjänst. I klimatsammanhang pratar man ofta om kolsänkor, där luftens koldioxid genom växters fotosyntes blir till kol som lagras i marken. Amazonas är ett exempel på en viktig kolsänka. Men faktum är att mangroveskogen är dubbelt så bra som regnskogen på att lagra kol. Och när kolet väl har sugits ner i mangroveskogens sediment, lagras det där i upp till tusentals år.
I årtionden har det larmats från forskningen att världens mangroveskogar är på väg att försvinna. I Sverige fick vi lära oss att tigerräkor var bland det värsta man kan äta eftersom mangroveskog skövlats för att göra plats för räkodlingar – men även risodlingar, jakt på bränsle och kommersiell exploatering för turism, slog hårt mot den unika miljön.