• Länk till källan •
– Det har varit en David mot Goliat situation, säger Sonny Lööf som har varit aktiv i föreningen sedan den startade 2002.
I en röd stuga med vita knutar på Hisingen, som tidigare har varit bas för både ett konsultbolag och en it-firma, finns sedan 2013 ett buddhistiskt tempel som det tog föreningen elva år att spara ihop till för att kunna köpa. Under de senaste åren har de däremot inte vetat om de skulle kunna vara kvar. Detta på grund av att Skatteverket för drygt tre år sedan ansåg att de gåvor som gavs till templet skulle beskattas. Skatteverket testade genom en tvist med templet Wat Pah Sokjai i Brunflo utanför Östersund om bidragen till församlingarna skulle kunna ses som skattepliktiga.
– Det är ju privatpersoner som av egen fri vilja ger mat som redan har blivit beskattad. Jag ser det som väldigt felaktigt och hade de fått rätt i domen så hade det påverkat alla thailändska tempel och andra föreningar också, säger Sonny Lööf som har varit aktiv i föreningen sedan den startade 2002.
Sompan Lööf, som är kassör, och även hon en av grundarna till föreningen, minns hur upprörd hon blev över att höra om skattekravet och att hon därför diskuterade med dem som drev templet utanför Östersund.
– Jag slog näven i bordet och sa till dem att vi har pengar, även om jag inte kände mig helt övertygad om att det fanns pengar nog för att driva den här processen. Men vi behövde hjälpa dem, annars skulle det snart inte finnas några tempel. Jag kände bara att vi får lösa det här.
De fick också hjälp av samfundet Sveriges buddhistiska gemenskap samt av den Göteborgsbaserade stjärnadvokaten Johan Myrén som företrädde dem i den juridiska tvisten. Skatteverket hävdade att munkarna genom att de får en kostförmån och bostadsförmån från föreningen skulle anses som arbetstagare – och att templet på grund av det skulle betala en arbetsgivaravgift. Skatteverket beslutade därför att påföra föreningen arbetsgivaravgifter – vilket skulle komma att påverka alla buddhistiska samfund i Sverige om föreningen inte hade bestridit beslutet. Advokaten yrkade på att Skatteverkets beslut i praktiken skulle innebära en inskränkning i religionsfriheten som garanteras genom Europakonventionen då den innebär att de inte längre får utöva den buddhistiska religionen fritt. Ärendet gick upp till Förvaltningsrätten som fastslog att munkarnas tillvaro vid templet i Brunflo var att anses som klosterliknande och att liknande klostergemenskaper undantas från beskattning enligt rådande praxis och att arbetsgivaravgifterna därför skulle undanröjas.
– Den femte augusti fick vi reda på att Skatteverket inte tänkte överklaga domen som sa att föreningen inte var skattepliktig och det var vi väldigt glada för, säger Sonny Lööf.
– Vi hade ganska tur egentligen och kom över den här byggnaden i just rätt läge när priserna började sjunka och säljaren hade svårt att få den såld samtidigt som banken beviljade oss ett lån på mellanskillnaden – vilket gjorde att vi kunde köpa fastigheten, säger Sonny Lööf. Tre miljoner kronor hade medlemmarna i föreningen då fått ihop – de resterande 3,5 miljonerna beviljades föreningen ett banklån på och år 2013 kunde de äntligen köpa lokalen i Säve.
I byggnaden, som är 1500 kvadratmeter stor och innehar 40 rum, bor just nu tre munkar på heltid. Det är abotten, eller överstemunken, Phra Piak samt munkarna Phra Tara och Phra Kris som lever där. De äter i regel en gång per dag mellan klockan 11 och 12. Munkarna får enligt seden inte själva laga mat utan lever på de gåvor som församlingen skänker till dem. Varje dag kommer människor och skänker mat som munkarna sedan äter i en matceremoni. Munkarna erbjuder i sin tur frälsning och tröst till medlemmarna i föreningen. Matceremonin är en helig tid på dagen och det dukas fram olika väldoftande grytor, tre olika sorters ris, en mängd olika frukter, och till och med en liten smörgåstårta med räkor får plats i buffén. Munkarna blandar de olika maträtterna i en stor silverskål som de sedan äter ur.
– Munkarna försöker äta lite av allting för att alla kan sin del av ceremonin, säger Ying Österlund som var en av de som var med och startade föreningen 2002 och utöver Sompan och Sonny Lööf är den enda som är kvar av de som var med när föreningen ursprungligen grundades.
Anledningen till att Sompan Lööf och Ying Österlund ville starta en buddhistisk förening i Göteborg var att de saknade den gemenskap och det sammanhang som buddhismen hade erbjudit dem i deras hemland Thailand.
– Tidigare fick vi skicka efter munkar från Köpenhamn och Stockholm för att välsigna olika platser och ge oss råd – därför bestämde vi oss för att skapa en egen församling, säger Sompan Lööf. Munkarna mediterar också flera gånger per dag och för samtal med de ur föreningen som vill ha tröst eller råd. För Sompan Lööf, som är uppvuxen i Thailand men har bott i Sverige sedan 1979, har religionen alltid varit viktig.
– Jag är född med den religionen och det känns inte lika tryggt utan ett tempel,. Jag är van vid att ha något att gå till och något att tro på. Vi tror också på karma och att inte kunna vara generösa och skänka till munkarna gör många ledsna. Du mår bra av att få andra att må bra.